dagens händelse på jobbet.
Det hela börjar med att det är en dam som frågar mig ett par frågor om vart hon kan hitta en viss affär och jag förklarar vägen dit för henne så gott jag kan, så klart! Hon tackar mig jättemycket men så står hon kvar och kollar på mig ett tag precis som om hon kände igen mig... och jag började undra om det var någon som kände mina mor eller farföräldrar eller något? Hon fortsatte stirra och jag började nästan känna mig lite obekväm när hon frågade...
kund: Är du möjligtvis släkt med Shirley Clamp?
jag: Nej, det är jag inte
kund: Du är jättelik
jag: Du är faktiskt inte den första som säger det
kund: Nej, jag kunde nästan tänka mig det! Men du skulle kunna vara hennes lillasyster
susanne: Visst är hon lik! Hon kan sjunga lika bra också!
kund: Oj, får man höra en truddelutt?
jag: Haha, njaa, jag tror det är bäst om jag låter bli
kund: Snälla, bara en liten visa
susanne: *skrattar*
jag: Haha, nej, jag tror det är bäst om jag skonar dig och dina öron
kund: Du är verkligen jättelik
Efter hon hade gått var jag tvungen att gå och kolla på mig själv i spegeln. Jag ser inte likheten men det är inte första gången som en villt främmande människa har frågat mig om jag är släkt med Shirley. Haha. Kanske ska börja säga att jag är det?
Aaah, nej!! Skriv inte så där! Jag som hade kommit över min värsta Panic- och Brendon besattenhet... :P
Läser din MAMMA din blogg....? Om du vill skriva något mer privat då?? Jag kommer aldrig tillåta mina föräldrar att läsa min... Råkade ha sidan uppe en dag och pappa läste en hel sida där jag babblade på hur dåligt jag mådde och slängde skit på min egen kusin... Jag kände mig riktigt kränkt efteråt.
Jaa, då är vi nästan grannar. Vad roligt :) Det hade varit roligt att prata även om du bott i Kiruna, men lite extra roligt med någon lite närmre :) kram
PS. Jättelik Shirley Clamp är du väl inte? Men du är ganska lik en kompis till mig. :)
