det bästa minnet

Det tog mig sannerligen ett tag att komma på vilken låt det var jag hade fått på hjärnan. Att det var en sådan 'simpel' låt dessutom gjorde inte det hela bättre men det blir väl så ibland. Hjärnan hänger inte riktigt med i svängarna.


Har tänkt överge datorn en liten stund, ska istället gå och kolla på min käraste 'Live in Chicago' DVD. Vi snackar Panic at the Disco så klart. Knasigt egentligen hur mycket man kan sakna ett band men jag gör det. Jag saknar dem jättemycket. Nu har det nästan gått ett år sedan jag och Joline såg dem i London. Ett helt år. Galet! Det var den absolut bästa konserten jag någonsin sett i hela mitt liv.

Överdriver inte. Var jag tvungen att välja EN endaste dag i mitt förflutna som jag skulle få återuppleva igen och igen och igen tills dagen jag dör... så skulle jag välja den dagen. Allt var perfekt. Allt från det att vi fick böcker av några sjungade munkar till själva träffen och konserten med Panic! Allt från att glida omkring i centrala London med Svenska flaggor hängades runt halsen till Burger King's otroligt goda  cheesecake som vi sprang och köpte efter konserten.

Och när vi satt där med våra cheesecakes utanför Astoria efteråt med en massa andra fans i väntan på bandet... vi träffade dem inte igen men att bara lyssna på alla dialekter och att se hur uppspelta alla var efter konserten var underbart... Men nästan bäst av allt, så klart, var när dem faktiskt nämnde mig och Joline på scenen under konserten, tackade oss för att vi flygit dit enda från Sverige för att se dem. Lovely.



Vilka är era favoritminnen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0