heymoon

Som sagt... en hel del Panic at the Disco idag. Varför? Jo, för idag är det exakt ett år sedan som jag såg dem live för första gången och det måste firas! Jag, Joline, Sophia och Victoria stod där i regn och rusk och köade utanför Gröna Lund - våra skor läckte in vatten, vi höll på att frysa halvt ihjäl - men oj vad det var värt det!!

Men om vi nu ska prata om något som är kul så måste jag bara passa på att få skytra lite... för jag är nämligen med på omslaget till Panic at the Disco's nya CD/DVD! HAH! Det ni! Lite lustigt för den heter "Live in Chicago" men dem har en bild från London på omslaget, haha. Men väldigt trevligt, jag har ringat in mig själv i en röd cirkel så att ni hittar mig.

Så nu är man en easy, breezy, beautiful covergirl också (;



Eller så kollar ni här.... så syns det tydligare: http://i39.tinypic.com/aorp02.jpg

Det är en vitkig dag idag. Panic at the Disco's nya DVD släpps och förhoppningsvis så har den ramlat ner i brevlådan idag, det är bäst för CDON.com att den har det (min post kommer fortfarande hem till mamma och dem för varför adress ändra när det inte är säkert om jag får bo kvar)... anyways! Panic's DVD + CD  - Live in Chicago! Har den kommit idag så ska jag sitta och dreggla som en liten apa över den ikväll!

Så kom ju dagen jag verkligen inte längtade efter!!

Varken jag eller Joline ville åka hem. Vi trivdes jättebra i London och vi hade lätt kunnat underhålla oss där i några dagar till. Jag menar, det finns ju så mycket mer att se än det lilla vi såg.... vi var ju bara på Oxford Street och the Astoria! Vi begav oss i alla fall mot Heathrow vid 8 tiden (vårat plan skulle gå kl 12.05 men vi var lite osäkra på om vi skulle hitta osv). Men att hitta var inga problem. Vi tog oss till 'vår' station Leicester Square där kände vi oss så hemma att vi till och med lyckades köpa biljetter till tunnelbanan i en maskin! Wow, eller hur?

När vi kom till Heathrow följde vi skyltarna till vår terminal... och vi fick gå igenom en massa säkerhets kontroller. Man var till och med tvungen att ta av sig skorna och köra dem genom en speciel röntgen-maskin! Men det är ju bra med säkerhet faktiskt! Även fast det var väääääldigt jobbigt att knyta om skorna. Haha. Väl inne i väntsalen så fanns det massa affärer... bland annat en Starbucks, så självklart åt vi frukost där igen <3 Mums! Sedan kollade vi runt lite medans vi väntade på att få reda på vilken gate vi skulle till. Vi slog till och med vad. Joline vann. Hon var närmast.

 

Flygningen gick bra och vi mellanlandade i Köpenhamn där vi fick vänta i lite över två timmar på vårat nästa plan.


När vi väl landat i Göteborg så möttes vi av mamma, mormor och morfar <3 Dem hade gjort en jättefin skylt till oss som dem stod och väntade med hahaha. Hur gulliga som helst! Dem körde mig direkt till Knalleland där jag gick in och hälsade på Vicke och Helena på jobbet lite snabbt innan jag begav mig till Elfsborgs matchen.... som dem tyvärr förlorade.

Gelfe är det nya Kalmar (ett hat-lag med andra ord). Och Hasse Berggren är en sten!

Men men... allt kan ju inte gå som man vill... resan var ju underbar i alla fall =)

Och så var det dags för konserten... jag kommer inte ens ihåg vad det första förbandet hette. Han var lite konstig. Hans texter var väldigt knasiga... en av låtarna hette 'Jessica Albas number' och den var ju bra. NOT! Haha. Nej, jag var lite smått uttråkad när han sjöng/spelade gitarr. Sedan var det dags för nästa förband 'Gold Silver' eller tvärtom kanske? Dem var rätt roliga att se på - knasiga kläder och hel-coola frisyrer men musiken var rätt tråkig.

Kl 21.30 kom Panic ut på scenen!! Och vilket tryck det blev med en gång! Det är ju helt sjukt.... dem tryckte från ena sidan, sedan tryckte dem tillbaka från andra sidan, sedan tryckte alla där bak på... och jag fattar inte varför heller. Det spelar ju ingen roll hur mycket dem trycker dem kommer ju inte komma upp på scenen i alla fall. Jaja...


Hela konserten var så jävla bra! Jag har fortfarande ont i halsen för jag skrek och sjöng så mycket. Och jag hoppade så gott jag kunde, det var inte lätt med tanke på hur jäkla trångt det var... ni kanske förstår mig om jag säger att jag faktiskt har blåmärken på armarna efter det där kravallstaketet som vi trycktes mot! Men whatever! Smärtan gör mig ingenting för det här var verkligen den bästa konserten jag någonsin sett! Så underbart!

Jag kan inte ladda upp alla bilder jag tog (det skulle ta på tok för lång tid) men här är några av mina bästa/favoriter:


Fick tyvärr INGA bilder på Spencer... där ifrån jag stod såg jag inte ens hans ansikte bakom trummorna =( Men han spelade bra i alla fall =D Hehe. Synd som attans att jag inte fick några bilder på honom. =/

Betyg: 1121412731203123812 av 10 =)
Bäst: Brendon i rosa kaninöron, 'There's a good reason these tables are numbered Jon, you just haven't thought of it yet'... haha. Och så självklart när Ryan nämnde mig och Joline på scen*
Sämst: Att det tog slut!

*mellan några av låtarna så snackade Ryan om något, jag kommer inte riktigt ihåg vad och så helt plötsligt säger han: "And there's even two girls here from Sweden tonight".... och sen sa han något jag inte hörde och sen: "Thank you guys very much" <3 Jag hoppade upp och ner som en galning och viftade med min Svenska flagga när han sa det! Det hade jag verkligen inte väntat mig att dem skulle nämna oss på scenen; fan va kul det var =D

Töntig som jag är så började jag gråta en skvätt när konserten var slut.
Jag ville verkligen inte gå där ifrån. Och nu vill jag bara spola tillbaka tiden!

Efter konserten köpte jag och Julle varsin Panic t-shirt, sedan gick vi till Burger King (igen) och köpte varsin Strawberry Cheesecake <3 sedan gick vi tillbaka till Astoria för vi tänkte vänta tills Panic åkte där ifrån och se om vi kunde snacka lite mer med dem. Det var jättemycket folk som stod där och väntade men vi satte oss en stund och läste lite vad folk hade klottrat på väggarna... haha.

Vi träffade en tjej som kunde säga ett ord på Svenska (bajs) haha... och så fick vi bli vittnen till lite fylledrama bland några ungdommar. Ganska kul. En tjej som började stört-lipa och när hennes kompisar sa något till henne började hon ropa: "I'm not psycho, I'm drunkkk"... intresseklubben antecknar. Tillslut började vi frysa och då bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Jag tror inte att Panic grabbarna stannade och pratade med någon i alla fall för det var säkert över 40 pers som stod där och väntade. Och så hade vi ju redan träffat dem så det spelade ju ingen roll. =)

Klockan närmade sig 18.00 och jag och Joline stod där i kön och blev bara allt mer nervösa. Vi såg inte Zack någonstans (han skulle ju komma och hämta oss) och i mailet som jag hade fått stod det att vi skulle träffas vid entrén... men han sa att vi skulle vänta där. Så blev klockan över sex... och jag var så nervös att jag mådde illa för jag trodde han hade glömt av oss och att vi inte skulle få komma in. Så jag gick och frågade en annan vakt som var jättesöt och snäll och ringde upp Zack på en sån där 'walkie talkie' (eller vad det nu heter) och pratade med honom. Då hade tydligen Panic vart lite sega med sitt soundcheck så träffen skulle bli kl 18.30 istället... och så fick vi gå fram till entrén och ställa oss i en annan kö! =)

Zack kom och hämtade oss (vi var kanske 15-20 pers) strax innan halv sju och vi fick gå upp till ett rum där han gick igenom en massa regler för vad som gällde när Panic kom dit... kan dra några av dem.

Vi fick inte...
... krama dem
... röra dem
... klappa deras skägg (min favorit regel!)
... ta kort på dem (han sa: 'they look like retards anyways')
... ge dem någonting
... försöka lukta på dem

Och om vi inte följde dessa regler så skulle detta bli 'the last time we'd ever get close to panic at the disco'! Så jag kände att det var nog bäst att göra som han sa... jag menar, jag skulle ju ändå få prata med dem och få autografer osv. Och så skulle Zack ta kort på oss en och en med dem också! =) Reglerna låter kanske lite brutala men Panic har tydligen fått stå ut med en del 'psyk-fall' genom åren som typ slängt sig över dem och hållt på... så dem känner sig lite obekväma. Jag förstår dem faktiskt! Jaja... Efter att Zack hade gått igenom vad vi fick och inte fick göra så gick han iväg för att hämta dem och efter några minuter så kom dem tillbaka...

Spencer kom in först med ett brett leende <3 Och sa: "It's just me today guys".... samtidigt som han sa det kom Brendon in och hörde vad Spencer sa och då sa han: "Yeah, it's just him so you won't need me" ... så började han gå åt ett annat håll. Haha. Han är för söt! Jag höll på att tappa hakan när dem helt plötsligt kom in där; så jävla fina var dem!! När både Spence och Brendon stod vi bordet där de skulle skriva autografer så kom både Jon och Ryan in... när dem gick förbi mig och Julle spanade dem in våra flaggor/capes lite extra. Haha.

Så stod vi ju då i en kö... och alla fick gå fram till dem en och en för att f¨å autografer (sen skulle vi ställa oss i samma kö igen för att få ett kort tillsammans med dem!)... när jag kom fram så la jag fram min bild till Jon för han var först.

Jon: What's with the cape? Is that a flag?
Jag: Yeah, it's the Swedish flag
Jon: Oh, cool
Sedan skickade han vidare bilden till Brendon, pekade på Brendon på bilden och sa...
Jon: Is that you?
Brendon: Nope!
Vi skrattade lite alla tre... mest jag tror jag för alltså dessa miner Brendon gör när han pratar, haha. Panic fans vet vad jag menar. Haha.
Jag: We came from Sweden just to see you guys
Brendon: I figured
Sa han och nickade mot flaggen på min rygg (vi kunde verkligen inte gjort det tydligare vart vi kom ifrån) så skrattade han så där underbart gulligt som bara han gör. Alltså det är svårt att förklara men han är så jävla söt!! Han är precis som på alla videos och sånt man har sett. Lika hyper, alltid med ett stort leende på läpparna och alltid nära till skratt.
Brendon: Thank you so much
Jag: No! Thank you
Kände att jag var tvungen att tacka honom!

Sedan förflyttade jag mig till Spencer och Ryan (som var lite blygare än de två första)... och det var bara typ "Hello" och "Thank you" med dem... Spencer sa även "Enjoy the show". Alltså jag hade velat prata så mycket mer med dem men Zack tjatade hela tiden om att alla skulle skynda sig. =( Det var bara ställa sig i kön igen och vänta på att få ta ett kort med dem.

När det blev min tur så gick jag fram och då sa dem nånting i stil med "here comes the swede".... eller nått sånt, jag hörde inte riktigt. Haha. Dem stod typ och lutade sig mot bordet där dem hade signerat innan så man kunde typ inte lägga armarna runt dem... och det ville ju jag. Jag lyckades krångla in min arm bakom Jon men jag kom inte in bakom Brendon så jag ba: "I just wanna put my arm around you"... haha. Då kollade han på mig, log och sa: "Oh, of course"... och så flyttade han sig lite så att jag skulle kunna hålla om honom också. YAY!




När vi tagit bilden så fick vi skynda oss in i själva konsert 'rummet' innan de skulle släppa in de övriga 150 personerna som hade early entry. Vi hann precis och fick platser längst fram, nästan i mitten...

...fortsättning följer...

Eftersom vi var väldigt trötta så tog vi lite sovmorgon och gick upp klockan 09.00 ungefär. Duschade och gjorde oss i ordning lite grann. Sedan begav vi oss ut på stan för att äta frukost (hotell frukosten ingick inte i priset och var ganska dyr!!) men vi gick till Starbucks istället!! Vilket var väldigt trevligt för jag har väldigt länge velat besöka ett Starbucks café =D och jag blev inte besviken. Joline köpte jordgubbar och grädde och jag köpte en 'club sandwhich'... och så tog vi varsin Vanilla Latte sedan gick vi upp på övervåningen och fick värsta bra platsen vid ett fönster. Det var hur mysigt som helst att sitta där och kolla på alla som gick förbi + trafiken!

Panic at the Disco tröjorna var självklart på! Vi ville ju att alla skulle se varför vi var där =) När vi käkat färdigt så gick vi ut på stan... eller ja, vi gick bara på Oxford Street (men ändå).  Där gick vi in i en massa olika affärer och shoppade lite smått och gott. Joline hittade alla sina tre drömaffärer och självklart så köpte vi något inne i dem allihopa! Sedan hittade vi min drömaffär... His Masters Voice! Jag var i himmelriket när jag kom in där och såg alla CD skivor! Så jävla stort. Det var säkert fyra våningar och vi gick bara på en av dem. Jag köpte en vinyl singel med Panic at the Disco (Nine in the Afternoon) bara för att det var hur cool som helst! I singel fodralet fanns det en liten poster fast bara med halva bandet på vilket var lite synd annars hade jag kunnat be dem signera den.

Mitt i all shopping kontaktade jag Justine (en tjej som jag lärt känna lite på intetnet, via Panic's fanclub) och frågade när hon skulle börja köa till konserten och så vidare... hon sa att hon redan var utanför the Astoria och väntade på att Panic skulle komma dit och börja soundchecka! Då kände vi att då ville vi också gå dit och vänta lite. Vi gick dit, träffade Justine och snackade lite med henne... väntade kanske en timme och inget hände. Grabbarna var tydligen lite sena. Tillslut blev jag och Joline hungriga igen så vi gick för att äta... och så gick vi till hotellet och lämnade det vi hade handlat.. drack lite cola... sedan gick vi runt lite till på stan och när vi väl kom tillbaka till The Astoria så fick vi reda på att Ryan och Jon (gitarist och bassist) hade kommit dit fem minuter innan vi kom dit! Typiskt! Fast  dem hade inte stannat och pratat med någon ändå så det var väl lika väl ändå...

Brendon och Spencer hade inte kommit än så vi stod kvar ett tag för vi ville gärna se dem... men vi gav upp efter ett tag och gick tillbaka till vårat hotell (som låg två minuter från Astoria) för att verkligen göra oss i ordning. Ta på oss våra 'träffa Panic outfits'. Vi hade likadana svarta tygskor, svarta leggings, svarta klänningar (inte likadana), Panic at the Disco hoodies och så hade vi varsin stor svensk flagga som en cape! Vi ville göra det väldigt självklart för alla vart vi kom ifrån. Och vi fick väldigt många blickar när vi gick ut på stan igen. Haha.

 

När vi kom tillbaka till Astoria så hittade vi Zack (panic's bodyguard och kompis) och så snackade vi lite med honom. Berättade att vi hade vunnit meet&greet -- då fick vi varsitt guldarmband som det stod 'Hospitality' på. Har fortfarande mitt armband på vete fan hur jag ska få av det, jag vill helst inte klippa sönder det. Haha. Sedan sa han åt oss att gå och ställa oss i kön så skulle han komma och hämta oss när det var dags...

...fortsättning följer...

Okej! Nu ska jag ta och berätta vad som hände under min och Jolines underbara vistelse i min nya favorit stad... London!

Klockan 14.30 i Måndags begav vi oss till landvetter där vi köpte några fula små älgar som det stod "I love Sweden" på som vi tänkte ge till Panic, sedan checkade vi in och så satte vi oss vid våran gate, käkade en macka och väntade på att få stiga ombord på planet. Det var rätt nervös måste jag säga... har inte flugit på typ tio år och Joline hade aldrig flygit förut! Men det gick väldigt bra måste jag säga. Det är ju alltid fint väder ovanför molnen om man säger så, eller hur Julle? (jag vet inte hur många gånger jag sa det!) haha.


När vi närmade oss London och Heathrow airport så sa piloten att det var så mycket trafik på flygplatsen + att det regnade så kraftigt så vi var tvugna att cirkulera runt i luften ett tag i ett såkallat "vänt läge"... efter typ 45 minuter (40 minuter senare än vi skulle landat) fick vi äntligen lämna vänt-läget och landade på Engelsk mark! Väl inne på Heathrow tog det inte särskilt lång tid för oss att hitta till tunnelbanan och till tåget vi skulle ta... "The Piccadilly Line" =) det var verkligen bra skyltat och så där inne så det var inga problem!

Våran slut station hette så mycket som 'Leicester Square' och när vi kom dit var det bara att plocka upp kartan =) Kändes helt magiskt att komma upp från tunnelbanan och se London! Det kändes så litet och kompakt. Jag hade tänkt mig att det skulle vara hur stort som helst (det är det ju iof vi såg ju bara en mycket liten del av staden) men allt låg så tätt och gatorna inne i stan var ganska små osv. Det tog oss kanske 30 minuter att hitta hotellet (på vägen dit såg vi The Astoria där Panic skulle uppträda)... vi gick lite fel först och det började ösregna igen så vi stod under ett tak ett tag för vi hade bara ett paraply. Tillslut trotsade vi regnet och hittade hotellet.... kul att checka in när man ser ut som en dränkt katt! Haha. Men men... så kan det gå.

Hotell rummet var ganska litet men mycket trivsamt måste jag säga! När vi kom dit packade vi upp lite grejer och gjorde oss hemmastadda... sedan pratade vi med mamma och då sa hon att jag hade fått mail från Northern Downpour (panic's fanclub) och det var två mail som jag var tvungen att ha med mig för att få komma in på the meet & greet och early entry! Så det var bara att ge sig ut och hitta ett internet café (vilket inte var svårt alls) - väl där skrev vi ut båda mailen och det kostade bara £1 och 40 p alltsammans. Superbra! Sedan begav vi oss till Burger King (som lång typ bredvid hotellet) där vi åt kvällsmat... sedan gick vi 'hem' och la oss.