heymoon

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det här men JAG
ÄLSKAR BRITNEY SPEARS. Nya singeln 3 som började spelas
på radio i USA idag är hur jävla bra som helst! Här sitter jag,
fortfarande lite småsjuk och hur hängig som helst.... men så
lyssnar jag på den här låten och damn! Jag är verkligen inte
besviken om man säger så. Vill bara dansadansadansa! :D

Var ute på en promenad nyss och då kom jag på hur mycket jag älskar månaden September (och hösten i största allmänhet). Men det är något speciellt med den här månaden. Jag älskar allt från hur det luktar till det äckliga duggregnet och de jättevackra, soliga höstdagarna. Bästa månaden på året. Ska jag någon gång gifta mig så får det lov att bli i September.

Kom även på hur nära jag har till lasarettet... tummen upp! Får jag någon gång en hjärtinfarkt, till exempel, så är det ju bara att springa dit. Fem minuter max tar det! Inte fy skam.

vad gör ni elfsborg? vad gör ni?

17 minuter kvar av matchen och
underläge med 4-0.. inte helt ok

Jag saknar All Time Low. Kan man ens sakna ett band? Jo, tydligen så kan man det. Det var så roligt på deras konsert i Onsdags, skulle så gärna vilja se dem igen och den här gången faktiskt kunna sjunga med i alla låtarna. I Onsdags kunde jag ju bara sjunga med i en och en halv ungefär. Har aldrig varit så intresserad av ATL förut, ville mest se dem för att jag hört att dem skulle vara bra och visst, jag diggade låtarna jag hört. Men nu är jag helt hooked. Så klart. Så dem får gärna komma till Sverige snart igen...

...skulle heller inte ha något emot om Fall Out Boy, Blink 182, The Academy Is... eller Cobra Starship kom till Sverige. Och så Panic! At The Disco, så klart, men dem ska göra klart sin nya skiva först. ;)

Annars längtar jag tills Paramore's nya album släpps. 30:e september, så det är inte så värst lång tid kvar ändå. Ska nog ta och förhandsboka den på cdon.com redan nu. ;) Man måste ju vara ute i god tid.

så vackert <3

min bästa bild:

joline fick bättre och fler bilder eftersom hennes kamera är mkt bättre än min


och på tal om Joline... här försöker hon passa
in bland alla andra galna all time low fans hahah

Så skulle man kunna beskriva mitt och Jolines besök i Göteborg igår! Det hela började hemma hos Joline. Joline blabbade på att hon nästan alltid brukar komma försent till bussar men alltid hinner med på något vis i alla fall. Och jag tjötade om att jag minsann tycker om att vara ute i god tid. ;) Det hela slutade med att vi var framme på centralen en halvtimme innan vår buss skulle gå och lyckades hinna med ett tidigare tåg...

Väl framme i Göteborg gick vi till Paprika för att käka lunch (bästa kycklingsalladen någonsin måste jag bara få tillägga). Vi satt där en stund och försökte planera lite hur vi skulle lägga upp våran eftermiddag. Vi bestämde oss för att först och främst hitta Sticky Fingers (klubben där dem skulle spela) och sedan skulle vi hänga där utanför ifall ifall bandet skulle dyka upp... ;)

Vi lämnade Paprika vid 16.15 ungefär och började leta oss mot Sticky Fingers, på vägen passerar vi RockHouse - en av våra favoritaffärer, vi går alltid in där när vi är i Göteborg. Det betydde att vi var på rätt väg så jag utbrast glatt: "Där är ju Rockhouse" ... Varpå jag kollar in i butiken, ser en lång kö och där kön tog slut... vilka står inte där och signerar skivor om inte självaste All Time Low! Då märkte vi också affischerna som satt utanför butiken, där det stod att ATL skulle signera skivor 16.30 :D

Självklart ställde vi oss i kön, köpte varsitt exemplar av 'Nothing Personal' (deras nya skiva) - fick den signerad, sedan gick vi och ställde oss utanför för vi fick höra att grabbarna skulle komma ut när dem signerat klart och ta bilder tillsammans med alla som ville :D

Så ja, ibland har man turen på sin sida! Tänk om vi hade tagit den bussen vi egentligen skulle tagit och hade kommit fram en halvtimme senare? Tänk om vi hade suttit längre på resturangen? Det är kul när det blir så här för jag kan lova att turen brukar verkligen inte alltid vara på min sida!

All Time Low, det är goa grabbar det! :D 



(ps. joline vill inte vara med på bild haha)

alltså. jag gillar lady gaga. hon gör skön musik och hon vågar vara unik i alla lägen. men ärligt talat, vad är det här? är det så man går klädd på sin allra första video music award show? vissa outfits hon har på sig är coola. andra får mig att börja skratta för hon ser inte klok ut. men det här... jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta. hon ser ut som... jag vet inte vad!! det är inte roligt. det är inte coolt. och det är tamejfan så långt ifrån snyggt det bara kan bli.

visst, hon kör sin egna stil. och wow, hon är supercool för det. diggar som sagt fortfarande hennes musik (även fast vissa låtar är extremt uttjatade). men jag tycker ärligt talat att hon börjar bli lite för mycket.

ska man skratta eller ska man gråta?

har precis suttit och inte tagit itu med några av sakerna på min lista utan istället kollat på några 9/11 videos. attackerna mot world trade center i new york. och nu har jag fastnat här men världens skummaste känsla inom mig. ledsen, tom och förvirrad - allt på samma gång. hur kunde det hända? varför?

tänk att det har gått åtta år redan. det känns nästan som igår. jag kommer ihåg att jag var på ridhuset när det hände och jag hörde om det på radion. när jag kom hem satte jag mig och kollade på nyheterna. bilderna när flygplanen flög in i båda tornen spelades om och om igen. och jag grät. det var så overkligt. kan fortfarande inte riktigt förstå att det verkligen har hänt.

ni bara MÅSTE se det här!



och den här... ;) (speciellt du, mammsen)

imorgon ska jag upp tidigt och vara beredd med telefonen för att köpa
biljetter till paramore. vet inte hur stort tryck det egentligen kommer att
vara, hur snabbt biljetterna kommer ta slut, om dem kommer ta slut?!

det gäller att vara ute i god tid. man vill ju inte gå miste om detta!! ;)

PARAMORE KOMMER TILL SVERIGE! 30 NOVEMBER. Biljetterna släpps
på Fredag -11 september! Och jag är överlycklig!! Äntligen kommer det
ett av mina favoritband till Sverige... som jag har längtat, som jag har
väntat! Jag köper garanterat biljetter när dem släpps på Fredag! ------

det går lite trögt med bloggandet nu för tiden. det kanske ni märkt? jag har i alla fall firat med pompa och ståt att jag har bott själv i ett år nu. 2:a september, 2008 flyttade jag in i min första lägenhet. (29:e december flyttade jag in i den jag bor nu). tänkte intervjua mig själv... jag menar... det är hela temat med det här inlägget. jag bor själv, har ingen annan att prata med så varför inte prata med mig själv?


så hur känns det då? så här ett år senare...
mjo, det känns bra. jag trivs som fisken i vattnet och det är inte så långt att gå när man får familjen-abstinens! <3

vad är det bästa med just din lägenhet?
den är ljus, lagom stor, mysig... inte långt att gå till jobbet eller ner till stan. det är 'tysta gatan', skojar inte, efter 23:00 är det i princip släckt i vartenda hus.

saknar du inte att bo hemma?
alltså... ibland när jag varit hemma hos mamma och dem... flummat med robin och joline. eller kollat på fotboll med mamma, classe och busan då kan jag känna... 'aha, nu ska jag gå hem till mig och sitta själv'. men nej, för det mest saknar jag det inte. klart jag saknar dem. men jag gillar att bo själv.

vad är det bästa med att bo själv?
my house, my rules... typ. ;D

det sämsta då?
det sämsta är att dem dagarna man är riktigt slö inte kan ringa ner till mamma och säga 'kan du fixa varma mackor åt mig och ställa dem i trappan?' haha.

och the final question, hur firade du ditt 'ett års jubileum'?
ungefär så här...

enough said.

LONDON! såklart.

det är sinnessjukt hur snabbt tiden går. två år alla redan. :(
saknar dig, farfar. <3 ska försöka sova nu. positiva tankar.