fenomenet twitter.
Twitter har blivit min nya addiction. Jag har ingen egen och jag måste säga att jag var väldig tveksam till detta i början (när jag fick reda på vad det var)... det är som en blogg fast varje inlägg är typ en mening och man uppdaterar väl kanske lite oftare? Man kan uppdatera från mobil och datorn... man kan alltså skriva in vad man gör dygnet runt och hela tiden. Det är som en blogg egentligen fast annorlunda ändå.
Too much tyckte jag det var i början. Varför skulle man vilja veta vad en person håller på med dygnet runt? Små korta meningar som man egentligen inte 'makes no sense at all'.
MEN...
...det är så där irriterande beroende framkallande när man hittar någon som skriver roligt och intressant. Man uppdaterar sidan titt som tätt och väntar med iver på nya uppdateringar. Sinnesjukt egentligen. Att man kan bli så 'beroende' av något sånt här men så är det.
En fluga som snart försvinner? Eller något som är här för att stanna?
Det återstår att se... det dröjer nog ett tag innan jag skaffar en i alla fall.
Om jag någonsin gör det.
Det tog ju mer än ett år innan jag skaffade Facebook så... (och jag fattar fortfarande inte vad det är bra för)
Too much tyckte jag det var i början. Varför skulle man vilja veta vad en person håller på med dygnet runt? Små korta meningar som man egentligen inte 'makes no sense at all'.
MEN...
...det är så där irriterande beroende framkallande när man hittar någon som skriver roligt och intressant. Man uppdaterar sidan titt som tätt och väntar med iver på nya uppdateringar. Sinnesjukt egentligen. Att man kan bli så 'beroende' av något sånt här men så är det.
En fluga som snart försvinner? Eller något som är här för att stanna?
Det återstår att se... det dröjer nog ett tag innan jag skaffar en i alla fall.
Om jag någonsin gör det.
Det tog ju mer än ett år innan jag skaffade Facebook så... (och jag fattar fortfarande inte vad det är bra för)
Kommentarer
Trackback
