heymoon

Måste få ha ett litet fangirl moment? Snälla? Har nu väntat i två år på ett nytt Panic! At The Disco album. Under dessa två år har jag hunnit se dem live två gånger, träffat dem en gång och sen har två medlemmar hunnit hoppa av bandet... startat ett nytt band, spelat in ett helt album och varit ute på turné i USA. De två kvarvarande medlemmarna i Panic har legat lågt det senaste året men nu jävlar... ny dyker den en bilden på dem i studion upp efter den andra och andra kändisar/deras poolare skriver om hur bra deras nya låtar är!

Jag menar... kolla här...

Pete Wentz, ex bassist i Fall Out Boy, och mannen som var med
och såg till att Panic fick skivkontrakt från första början:

Benji Madden, vetefan va han spelar, men han i Good Charlotte:

WEEEEHOOOooOooooOooo!


Så.


Jag ber om ursäkt.


Nu är jag klar.

...i Panic! at the Disco's nya singel. Har iof bara hört 30 sekunder av den än så länge (den släpps om 5 dagar) men den är så underbar. Gör mig alldeles lycklig inombords.

Jag har kommit över den värsta chocken. Låten som Brendon (och Spencer) spelade in igår - en cover på Bob Marley's 3 Little Birds - gjorde mig glad. Det visar att dem verkligen bryr sig om alla oss som blev oroliga. Och som sagt, jag har kommit över chocken och ser nu det här som någonting bra. Dem här fyra killarna som ett band har verkligen varit den bästa kombinationen av fyra personer/personligheter någonsin. Och jag är så glad att jag både fått se dem live och träffat dem.

Men det här är vad som gör dem glada och då är så klart jag glad också. Man får ju se det så här... jag får ju dubbelt så mycket ny musik att lyssna på! Brendon och Spencer fortsätter som Panic... Jon och Ryan har ett nytt projekt på gång. Det här kanske inte var så farligt trots allt? Men jag hoppas ändå att Ryan&Jon lyssnar på '3 Little Birds' och förstår vilket misstag dem gör när dem lämnar den sångrösten bakom sig ;) Hah!

I'm saying don't worry, about a thing.

När jag har en sån där överkänslig dag då i princip vad som helst kan få mig att gråta då får man inte spela in så här fin musik, Brendon Urie. Det går inte riktigt ihop. En cover på Suplime's låt Boss DJ. Lyssna och njut. Jag dör lite grann när han går upp i falsett, bara lite.

Sommaren har nästan precis börjat men jag längtar redan tills den är över. Den 17 augusti släpper nämligen Panic at the Disco sin nya singel... "New Perspective" ... vet inte om det är den riktiga låttiteln eller om det bara är det dem kallar låten när dem arbetat med den! Hur som helst så kommer jag att räkna ner dagarna till detta datum och vänta med spänning på hur detta kommer låta! Och så sägs det att deras nya album kommer ca två månader efter skivsläppet... ? Ska bli jättespännande att höra vilket sound dem kommer köra på den här gången men jag älskade/älskar Pretty. Odd. så jag hoppas dem inte ändrar sig för mycket (igen)!

Betyder detta ny turné snart? One can only hope ;)

Det tog mig sannerligen ett tag att komma på vilken låt det var jag hade fått på hjärnan. Att det var en sådan 'simpel' låt dessutom gjorde inte det hela bättre men det blir väl så ibland. Hjärnan hänger inte riktigt med i svängarna.


Har tänkt överge datorn en liten stund, ska istället gå och kolla på min käraste 'Live in Chicago' DVD. Vi snackar Panic at the Disco så klart. Knasigt egentligen hur mycket man kan sakna ett band men jag gör det. Jag saknar dem jättemycket. Nu har det nästan gått ett år sedan jag och Joline såg dem i London. Ett helt år. Galet! Det var den absolut bästa konserten jag någonsin sett i hela mitt liv.

Överdriver inte. Var jag tvungen att välja EN endaste dag i mitt förflutna som jag skulle få återuppleva igen och igen och igen tills dagen jag dör... så skulle jag välja den dagen. Allt var perfekt. Allt från det att vi fick böcker av några sjungade munkar till själva träffen och konserten med Panic! Allt från att glida omkring i centrala London med Svenska flaggor hängades runt halsen till Burger King's otroligt goda  cheesecake som vi sprang och köpte efter konserten.

Och när vi satt där med våra cheesecakes utanför Astoria efteråt med en massa andra fans i väntan på bandet... vi träffade dem inte igen men att bara lyssna på alla dialekter och att se hur uppspelta alla var efter konserten var underbart... Men nästan bäst av allt, så klart, var när dem faktiskt nämnde mig och Joline på scenen under konserten, tackade oss för att vi flygit dit enda från Sverige för att se dem. Lovely.

Morgonen/förmiddagen har spenderats med en Panic at the Disco DVD. Live in Denver för att vara exakt. Funderar på att kolla på mina två andra live DVD:er med Panic också... har ju faktiskt Live in Chicago och min alldeles egen gjorda Live in Norway också. Haha. Jag saknar dem så mycket, deras konserter slår allt (enligt mig då alltså). Vill bara att dem ska ut och turnera igen så jag kan gå och se dem om och om igen. Men tills dess får jag väl nöja mig med mina DVD:er...