heymoon

Tror ni jag fick en chock idag när jag såg en duva promenera omkring i butiken? Jag menar... nog för att folk tar med sig en liten hund in då och då (utan att fråga för det mesta) men en duva? Jobbar jag på Zoo hörnan? Nja. Jag sprang in på lagret för att hämta min kollega, herregud, jag ville inte försöka få ut den själv!! Hon tar med sig en sopborste på väg ut i butiken igen och säger... "jag tänker inte slå ihjäl den"  hahahah

Så S försökte mota ut duvan med sopborsten när den vandrade omkring under borden nära entrén (utan att röra vid den så klart, hon ville inte skada den som sagt) men då började den flaxa med vingarna och jag höll på att dö... har en smärre fågelfobi! Jag trodde den skulle börja flyga runt där inne... för att sedan landa på mitt huvud och klösa mig med sina klor (eller vad det nu är fåglar har) på mitt huvud så att min hjärna skulle börja rinna ut på golvet och mina dagar på jorden skulle vara räknade... ehm. Ja. Okej, moving on...

Den höll sig på golvet, som tur var! Vi öppnade upp dörrarna helt och jag pekade ut mot gatan och sa argt till duvan: "Nu går du ut härifrån!" ... och tror ni inte att fågeln gick ut? Jo! Han/hon/den/det lyssnade faktiskt på mig. Hahahahaha. Så ni kan numera kalla mig kvinnan som kan tala med djur.

Dr. Dolittle (hette han så?) kan slänga sig i vecket!

PS. duvan på bilden har ingenting med texten att göra. jag var fullt upptagen med att vara panikslagen för att springa och hämta min mobil och ta kort på duvfan.